För alla pastaälskare

Missa inte reprisen av Tv-programmet Solens mat på SVT 1 idag klockan 20.30.
Tre italienska kvinnor som öppnat egen pastabutik.

En för övrigt helt fantastisk serie för alla som fastnat för italiensk matlagning, men serien bjuder även på fantastisk musik, och man får se de mest underbara platserna runtom i Italien.

Ta med småbarn till Rom?

I lokaltidningen läste jag idag en artikel om en familj som älskar att resa. De har två småbarn och har rest runt en hel del och provat både solsemester och storstadessemester.

Bland annat hade de åkt till Rom under sommaren och de tyckte inte att det var något de ville rekommendera. Trafiken är så livlig och hettan enorm, så det var ganska jobbigt att röra sig där med små barn.

Jag är nog benägen att hålla med. Det är bara att inse att barn som lärt sig gå, inte vill sitta i vagnen hela tiden. Det är nog bättre att vänta med att ta med barnen tills de blivit lite större.

Någon läsare som har erfarenheter kring detta?

Den godaste glassen

Den godaste glassen i Italien, kanske t.o.m. i hela världen enligt många, kan du få på Giolitti. Glassbaren som funnits på Via Uffici del Vicario 40, mellan Pantheon och det italienska parlamentet, har sedan år 1900 varit en självklar träffpunkt för romarna och givetvis turisterna.
Vi var ju bara tvungna att gå dit och glädja smaklökarna.

Utanför finns det endast ett fåtal sittplatser, och det är även trångt inne i butiken. Det enklaste är nog att köpa sin glass och njuta av den samtidigt som man promenerar vidare. Vill man däremot ta en espresso och en bakelse, så kan man få vänta på en sittplats ett tag. Givetvis kan detta bero på årstid och väder också, men butiken har öppet alla årets dagar från sju på morgonen till halv två på natten!

När vi klev in i butiken såg vi en enorm skara människor stå hullerombuller framför glassdisken. Här var det inget kösystem att tala om, utan det var rena rama djungelns lag som rådde! Ok, bara att ge sig in i trängseln! Var glassen verkligen värd det?

Efter att ha stått där ett tag och försökt tränga oss närmare disken, märkte jag plötsligt att min vän E. var borta. Näväl, jag hade kommit tillräckligt nära disken och tänkte inte ge upp min plats för att börja leta efter henne.

Nästan framme, hörde jag min väns röst som sa att man först måste betala i kassan bredvid utgången och sedan gå tillbaka till glassdisken med sitt kvitto och beställa det man vill ha. Puh! Suck! Och var stod den informationen? Som svensk är man så van vid att det är skyltat ordentligt med information och att det är välorganiserat!

Snopet fick jag ge upp min plats och gå till kassan för att betala för hur stor glass jag ville ha. Kände att jag även behövde en stark espresso (som man sen skulle trängas framför en annan disk för att få) efter att ha klarat av karusellen.
Tillbaka in i glassträngslet och till slut kom jag fram! Det var min tur! Nu var problemet vad man skulle välja. Såg att det fanns olika smaker till tusen, men jag var tvungen att bestämma mig snabbt för annars kanske någon annan skulle ta min plats. Det fick bli choklad och pistage... och ja, det var faktiskt värt kaoset. Glassen var underbar!

Besök Bartolucci

Strax innan jag skulle åka till Rom i mars 2008, läste jag en intressant artikel i Aftonbladets resebilaga om "Pinocchiofabriken" i Rom.
http://www.aftonbladet.se/resa/europa/italien/article1399990.ab

Det såg så härligt ut med alla dessa handgjorda träleksaker och souvenirer, men jag hade ändå inga planer på att hinna dit under mitt redan så späckade schema.

Hursomhelst en av dagarna, när vi promenerade i närheten av Pantheon (på Via dei Pastini 98, för att vara mer exakt) så möttes vi plötsligt av denna lilla butik på en liten grändliknande gata. Utanför hade man placerat en träbänk med en stor Pinocchio på och givetvis var det en massa turister där som satte sig på bänken för att bli fotograferade tillsammans med Pinocchio.

Bredvid själva butiksingången fanns också en liten verkstad som var öppen för att kika in i och fotografera, givetvis var jag också tvungen att göra det:)

Själva butiken är inte särskilt stor, men helt fullspäckad av träleksaker i alla dess former och färger. Här finns namnskyltar, skrin i olika storlekar, mobiler med olika motiv, gökur, pennor, speldosor och mycket, mycket mer. Det känns som om man hamnat i Tomteverkstaden i Kalle Anka på julafton.

Den här butiken är trevlig att besöka vare sig man är stor eller liten. Här kan man man verkligen hitta de unika presenterna att ta med sig hem till barnen eller barnbarnen. Eftersom det är äkta hantverk vi talar om, så är ju priserna därefter också, men jag iallafall kunde inte motstå att köpa med mig en liten sak hem.

Denna gång blev det en liten "nyckelpiga-plinga" som min dotter så gärna ringer med när det är matdags. Visst är den väl söt? Och skulle jag bli sugen på att handla mer träleksaker innan jag åker till Rom nästa gång så kan jag ju alltid göra det via deras hemsida www.bartolucci.com.

Jag & mitt intresse för Rom och Italien

Hanna heter jag. Född 1975 och bor i Mellansverige med sambo och ett barn. Sedan väldigt unga år har jag haft ett enormt intresse för det mesta som har med Italien att göra. Jag får nog tacka min faster för detta intresse, för jag blev nog väldigt inspirerad av henne när jag var liten och hörde henne lyssna på italiensk musik.

Redan i sjuan när det var dags att börja läsa ett främmande språk i skolan hade jag velat börja läsa italienska, men tyvärr fanns inte den valmöjligheten så det fick bli franska istället. På gymnasiet däremot blev det italienska språket min stora passion och jag fortsatte att läsa det vidare på högskola och universitetet i Stockholm.

När jag gick på gymnasiet fick alla vi som läste italienska varsin brevvän. Jag fick otroligt bra kontakt med min och jag åkte och besökte honom och hans familj under mitt andra gymnsieår. De bodde ca en timmes bilresa utanför Rom dit vi åkte en dag på en snabbvisit. Det var inte mycket som vi hann med, men jag blev förälskad i staden och det gav mersmak.

Denna mersmak resulterade i drömmen om att åka till Rom och jobba som au-pair, vilket jag även gjorde men var då enligt min mening för gammal -22! Av olika anledningar åkte jag inte direkt efter gymnasiet, som varit min avsikt, utan jag hade redan hunnit flytta hemifrån mm. innan jag bestämde mig för att uppfylla min dröm.

Jag hamnade i centrala Rom hos en finsk-italiensk familj med 2 barn. Det var inte lätt att från att ha varit självständig gå till att "styras". Jag åkte hem efter 3 veckor! Till saken hör också att jag träffade min nuvarande, underbara sambo strax innan jag åkte - vilket kanske resulterade i att jag gärna ville hem! Har inte ångrat att jag åkte och följde min dröm, men har absolut inte ångrat att jag kom hem heller:)

De tre veckorna som jag bodde i Rom hann jag i stort sett inte se och upptäcka någonting av staden, vilket förstås var en besvikelse, men Den Eviga Staden skulle ju finnas kvar...

Så äntligen i mars 2008 fick jag loss tre dagar och fick med mig min vän E för att "Göra Rom på 3 dagar". Denna blogg handlar främst om intryck, upplevelser och tankar från den resan och jag hoppas att även ni läsare vill dela med er av era resminnen från Rom för att ge råd och inspiration till andra som planerar att åka dit.